lovisafisas

jag är ingen ensamvarg. trots det tycker jag att det är jobbigt att umgås mycket med människor i längden. då blir resultatet ofta att jag helt skär av kontakt och går in i mig själv, vilket till slut leder till att jag har ångest och mår dåligt eftersom att jag inte är någon, just det, ensamvarg.

jag vet verkligen inte hur jag ska göra med allt. kanske har jag för höga krav på min omgivning. kanske har jag fel i hur jag känner. kanske överreagerar jag alldeles. jag vet bara att jag är trött på att vara orolig, ha ångest och vara stressad över någonting som bara borde vara positivt: vänner

vet inte lösningen och jag vet inte anledningen. men jag kan inte vara fejk. då uppfattas jag hellre som dum i huvudet/elak/konstig/egoistisk/whatever.

jag är rädd för att bli ensam. jag klarar inte av att umgås.

moment 22.