lovisafisas

vet inte om jag håller på att snurra in mig igen. som vanligt. jag tror det. det är ett virrvarr av lösa tanketrådar som snor ihop sig. vet inte vilken ände jag ska börja i för att jag ska få rätsida på allt. eller, jag hade rätsida men jag dök ner i nya saker - såklart - som rubbade min balans.

kanske är jag om mia skäringer påstår att alla säger om henne: att jag överreagerar och är överkänslig.
ähhhh jag vet inte...

svaret är nog att jag inte ska grubbla så mycket utan istället ta det med en klackspark??? och sluta hitta på problem när jag i själva verket har allt man kan önska sig. det är alldeles för lätt att bli "bortskämd på livet." och det är alldeles för lätt att ta saker och personer för givna. (kan passa på att säga till dig, mamma, att jag älskar dig (och pappa såklart) mer än allt annat. bara så ni vet.)

hittade till en blogg via bloggkommentatorerna nu ikväll, som skrivs av en "engla-mamma" ( englas blogg, för er som inte vet vem hon är). det har blivit sjuka diskussioner kring genus och kön i kommentarsfältet i ett par inlägg sedan bloggerskan bland annat skrivit i anslutning till ett inlägg som handlar om att hennes dotter byter blöjor på och ger nappflaskan till sin docka att:

"Det sitter i ungens dna alltså. I kvinnors dna. Hur kan allt annars sitta som smäck när det gäller bebisar? Det finns en anledning till att hon kånkar runt på dockor här hemma och inte ligger på golvet och brummar med bilar."

eh, que? förmodligen för du gör så med henne? när brummade du med bilar på golvet?

lady dahmer (asball, för övrigt) påpekar riskerna med att placera små barn i fack och inte ha ett aktivt genustänk. hon säger att:

"Min son, som är ett år nästan precis, går omkring med telefonen här hemma vid örat och tjattrar. Han har full koll på hur man använder en mobil. Har han det i sitt DNA? Har jag lärt honom? Har nån visat honom? Nej inte aktivt.
Men barn är svampar. Socialiseringsprocessen är riktigt häftig. Ungarna snappar upp allt de upplever, ser, hör och applicerar det till sin värld. När de sen får uppmärksamhet eller bekräftelse för det så ökar det risken att beteendet ska fortsätta.
Nej, de här egenskaperna sitter inte i benmärgen som nån här ovan hävdar. Det sitter inte i DNA't. Det handlar om socialisering."

svaren lady dahmer får är jävligt ilskna, alltså. och i princip bara personangrepp. hon är en hårig feministflata som har fått för lite kuk, hennes barn kommer bli söndermobbade, yadayadayada. förstår inte hur en del tänker. natashjas (aka lady dahmer) poäng är att föräldrarna skapar sina barn. det är miljön som formar barnet och barnets tankesätt. vilket jag är beredd att skriva under på, till 150%. jag kommer också vilja uppfostra mina barn könsneutralt, till människor istället för kön, eftersom att jag inte heller skulle uppfostra mitt barn till svensk eller ljushyad. jag kommer inte hindra min dotter från att leka med sin leksaksspis, men inte heller hindra min son från att göra det. jag vill inte inspirera min dotter till att tro att hon ska vara på vissa vis för att hon är kvinna, eller min son till att tro att han ska vara på vissa vis för att han är man. de ska få vara så som de vill och är eftersom att de är människor. jag tror att nonchalansen och tänket "sköt ditt och skit i andras" som finns bland merparten av de som sätter sig emot lady dahmer, skapar just alla de här fördomarna och normerna som finns vad gäller kön. OM fler småbarnsföräldrar brydde sig om genustänket, så tror inte jag att skillnaderna skulle vara så stora som de är. faktiskt.

tycker hursomhelst att ni ska gå in och kika när ni har tid. det är en ruskigt intressant diskussion (helt otroligt attt vuxna människor faktiskt kallar andra för flator. handen upp alla ni som gissar på att deras barn i sin tur kommer säga samma sak senare, till de personer som vågar ifrågasätta?).

började nyduschad 06.00 med champagnefrukost hos alicia. ner till stan vid 09.00, fotografering, champagne-halsning.  insläppta i skolan, fick fina sånger, lunch och STIPENDIUM! fick 1500 kronor från rekarne sparpank för mitt projektarbete (skrev om "stress hos ungdomar", och det hjälpte skolan i sitt vidare arbete och det var en bra fråga som väcktes, typ. ihihi!) grät ögonen ur mig. utspring, flakåk, nersprutade i vatten/öl/cider/diverse.

SÅ JÄVLA KUL. helt klart bästa dagen på länge.

jag vet inte ens hur jag ska reagera. jag är bara mållös.

igår var så nödvändigt. timmarna mellan 23.30-02.00 kan vara de mest betydelsefulla timmarna jag har haft på länge. mest gråt och snor och en ocean av känslor. fast jag ömsade liksom skinn. det är lättare att andas, även om jag inte kunde klä mina känslor i ord. men fortfarande kommer det korta sekunder då strupen snörs åt, som när jag tänker på hur väl du förstår mig. att du är en av de fruktansvärt få människor som verkar uppskatta mig på riktigt. när jag tänker på hur väl vi klickar när vi pratar. och på när du sa att du jämt brukar ha svar på tal, men när vi pratar golvar jag dig. hur störd du än tycker jag är måste jag skämta om sakerna nu, för hur vi än vrider och vänder på det, är hela våran relation så sjukt random. det är mycket lättare att hantera då.

som sagt. jag förväntar mig nästan att möta dig som sisådär 20 år på en udda plats i en udda situation. då kommer jag garva läppen av mig, that's foo shooo.

 

och plötsligt insåg hon att hon aldrig kommer vara ensam.

eftersom att saker har blivit som de har blivit, har mitt liv tagit en annan riktning. en riktning som känns bra ända in i benmärgen. sökt till umeå universitet, och tar jag mig in (vilket jag borde) flyttar jag upp till lillebror till hans tvåa på östteg.

saknar frida och alec och krille och cacard och alla andra underbaringar där uppe i lappträsk, så mycket. saknar vindelälven och promenaderna med frida runt kyrkan. saknar de blåa bussarna. saknar sega råttan. saknar skogen.
halva jag är fortfarande kvar där, och efter studenten har jag ingenting som binder fast mig här. jag vill hem.

and one day i hope you look back at what we had,
and regret every single thing you did to let it end.

it was as though someone had opened her up, made a mess in her head and then tidied it all away again before sealing her closed. but they hadn't quite put everything back in their right place. she felt strangely disordered.

jag är ingen ensamvarg. trots det tycker jag att det är jobbigt att umgås mycket med människor i längden. då blir resultatet ofta att jag helt skär av kontakt och går in i mig själv, vilket till slut leder till att jag har ångest och mår dåligt eftersom att jag inte är någon, just det, ensamvarg.

jag vet verkligen inte hur jag ska göra med allt. kanske har jag för höga krav på min omgivning. kanske har jag fel i hur jag känner. kanske överreagerar jag alldeles. jag vet bara att jag är trött på att vara orolig, ha ångest och vara stressad över någonting som bara borde vara positivt: vänner

vet inte lösningen och jag vet inte anledningen. men jag kan inte vara fejk. då uppfattas jag hellre som dum i huvudet/elak/konstig/egoistisk/whatever.

jag är rädd för att bli ensam. jag klarar inte av att umgås.

moment 22.

dagen till ära ägnar jag ett hjärta till mina två kortstavade raringar, kim & tin!

jag säger som tin skrev.

vi är dem vi är, men vi behöver inte nödvändigtvis vara dem vi har varit förut. försök förstå people, once and for all. (hon är så smart ibland, bruden med B)

och ja, jag tycker vi ska ses snart honey. imorgon? ♥

2 av mina nya favoriter. armbandet är en födelsedagspresent av moster jenka, från humanityforall, och ringen födelsedagspresent av mamma, efva attling. ingraverad text - tiden kommer -

potatisgratäng & nötstek, massa prat, nån cider, marängswiss, jägarexamen-snack och en matberedare rikare. bra avslut på början av helgen!

Puuuuh. Hemma och har landat efter en lååång weekend i Kläppen, Sälen. Åkte redan i tisdagskväll med Rickard & Elin, var uppe kring halv 2. Åkte hemåt igår eftermiddag och var hemma vid halv 11 igårkväll. Jag är sjuk och helt slut, och har smittat Kim som nu ligger i feber.

Halv-veckan i Sälen var jättemysig och lugn. Kortspelande, after-ski, öl, soffhäng. På nyårsafton blev det häng och lunch nere på after-skin, med Irish Coffee för min del. Kirrade bästa platserna i skinnsoffor framför brasan! Musik by Partypolarna och sedan hemgång. Gjorde iordning mat, yatzyspelande, ciderdrickande. Skålade i champagne på altanen och kikade på raketer, in tillbaka och kollade på viva la bam. I säng vid halv 2, då hela mitt huvud var full av snor och jag var så trött att jag nästan dog. Fick somna brevid min finaste, även fast det var trångt som tusan i en 70-säng. ♥